Månadsarkiv: februari 2017

JUST IDAG ÄR JAG STARK

Hej alla fina! Idag är det måndag och det var tillbaka till jobbet som gällde i morse. Var väldigt låg igår men idag vaknade jag upp och kände mig tusen gånger starkare. SÅ skönt. Tror det är mycket tack vare allt stöd och engagemang jag åter igen har fått från er – jag bad er att dela med er av era bästa PEPP tips igår kväll på min instagram nämligen. Dem kommer ni snart få ta del är här! Att ni är så pass många som läser gör också att det känns som att ni liksom har min rygg i det här på något sätt, som en arme ungefär, och det gör mig så himla mycket starkare. Det är dags att försöka blicka framåt för mig nu och inse att jag faktiskt inte tillhör honom längre. Det är jag som är den viktigaste personen i mitt liv just nu och jag måste göra allt jag bara kan för att komma på fötter igen. Idag är jag stark. Och alla små steg är jag glad över just nu.img_7473.jpgJag har förstått att det som hänt också är det som har fått er att hitta hit, och för er som vill fortsätta läsa så kommer ni få följa min väg till att hitta styrkan igen. Men jag tänker heller inte tappa bort mig i allt det här, för livet är så mycket mer. Jag kommer därför också skriva om de ljusa stunder som livet framöver kommer erbjuda mig, om ytliga skitsaker och om mitt alldagliga liv. Om bara någon av er känner er lite mindre ensam genom att följa min verklighet nu är jag tacksam. För jag känner mig inte ensam tack vare er. KRAM.

FRÅN STORSTADSPULS TILL SMÅSTADSMYS

Mamma i stort sett tvingade mig att åka hem till Strängnäs så hon skulle få pyssla om mig i helgen. Jag är ledig och hade inga direkta planer ändå, så det kändes som ett bra tillfälle att passa på. Det bästa var att syster min kunde följa med och igår kväll hade vi middag med vin och mellomys, hela tjejgänget – mamma, syster, mormor och moster. Så mysigt!!! Det blev mycket skratt och man fick ta del av en och annan rolig historia från bland annat mormors galna upptåg i sina unga dagar. Idag fick jag en ordentlig sovmorgon och vaknade upp till att ännu ett lager snö lagt sig över marken, och det känns som vintern är tillbaka… Det blir extra påtagligt såhär när man inte är inne i storstaden. Hur dagen kommer se ut eller när jag åker tillbaka till Stockholm är fortfarande oklart. Känns ganska skönt att inte ha något planerat för en gångs skull.

img_7457.jpg

FRÅN TOPP TILL TÅ

Hello darlings! Hur mår ni? Jag mår bra, jobbar och tränar ganska mycket just nu och hinner knappt med något annat, men det är nog lika bra att jag håller mig sysselsatt nu. Imorgon är dagen som vi alla väntat på här – löning! Jag vet vad jag kommer göra under min lediga helg i alla fall – shoppa vårkläder! Det förtjänar jag ju nu?! Vi får dagligen in nyheter hos oss på Scorett och jag blir så inspirerad till att investera i nya fräscha outfits från topp till tå. Det är främst tre saker jag är sugen på just nu. För det första – ett par nya solglasögon. Gärna i liknande form som nedan. Typ bästa känslan när första vårsolen kommer och man får ta på sig ett par brillor! Second – något med volang! Den romantiska trenden slår STORT i vår, vart jag än vänder mig så är det utsvängda volangarmar eller markerade axlar. Så kvinnligt och fint. För det tredje. Ett par nya favorit- jeans. Sådana där som sitter som ett smäck. Gärna i någon annan färg än svart.

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. Solglasögon HÄR 2. Solglasögon HÄR 3. Solglasögon HÄR 4. Solglasögon HÄR

1. Tröja HÄR 2. Tröja HÄR 3. Tröja HÄR 4. Tröja HÄR

1. Jeans 499:599:HÄR // 2. Jeans 499:599:HÄR // 3. Jeans 499:- 599:- HÄR // 4. Jeans 399:-499:HÄR

Ni har väl inte missat att BIKBOK just nu har en kampanj med 100 kr rabatt på alla sina jeans just nu?! Happy shopping <3

TACK

När jag hade publicerat mitt djupa inlägg här om dagen funderade jag ganska snabbt på om jag hade öppnat upp mig lite för mycket. Paniken kröp sig på…hade jag blottat mig själv och mina inre känslor lite väl mycket? Hade jag helt tappat greppet om vad som är privat och inte? Men. Efter all respons jag har fått från er så är jag helt blown away. TACK! För er som varit i samma sits som jag är i idag och som skriver att det likväl hade kunnat vara era egna ord – det är för er jag gör det här. TACK, från djupet av mitt hjärta, till er som lagt ner någon minut för att försöka ljusa upp min tillvaro, om det så bara är ett hjärta i ett kommentarsfält på Instagram. Ni är helt fantastiska.

När jag blir osäker på vad jag borde hålla för mig själv och inte försöker jag samtidigt tänka att det är mitt ansvar som numera offenlig person att inte måla upp en bild av att livet är guld och gröna skogar. För den bild vi idag visar utåt på våra sociala medier vill gärna skildra det. Att vi dagligen brottas med ångest, dålig självkänsla eller hjärtesorg är ingenting vi skyltar med, och därför blir hela vår uppfattning om vår verklighet skev. Jag tänker inte låtsas tillhöra den del som leker att livet är perfekt, för det är det så långt ifrån. Vi alla mår som jag gör just nu någon gång, för livet kommer ge oss en och annan käftsmäll mellan varven. Jag tänker INTE skämmas över att jag ligger hemma och gråter tills andan går ur mig ibland. För det gör vi alla. För vi är människor och människor KÄNNER. Åter igen, tack. Det är för er jag ska ta mig igenom det här och komma ut på den ljusa sidan. <3

img_7378.jpg

FRÅN ETT BRUSTET HJÄRTA

img_7356.jpgIdag har det gått en vecka sedan han valde att vända mig ryggen och lämna mig kvar. Jag har inte funnit orken att förklara min verklighet för er förrän nu. Vi fattade tycke för varandra i Mexico och fortsatte träffas när vi kom hem till Sverige. Mina känslor för honom sköljde över mig som en stor våg. Jag var inte beredd. En dag i somras när han låg tätt intill mig slog det mig att jag älskade honom. Jag hade blivit förälskad i en kille som vände sig efter andra tjejer på stan och som ständigt påminde mig om att jag egentligen inte var hans typ. I dont blame him – han var hela tiden tydlig med att det inte fanns plats för någon typ av seriös relation i hans liv just nu. Men om jag backade för det? Nej. Jag må ha varit oönskad men jag levde på det lilla jag fick. Jag älskade inte honom för det vi hade, för den han var mot mig eller för att jag trodde på oss. Det var något djupare än så. Något starkare än så. Jag kom till en punkt där jag var villig att göra vad som helst för att han skulle vilja öppna sina armar och ge mig ett eget fack i hans hjärta. Men han strävade emot. Jag sa att jag älskade honom men han satt tyst som svar.

Han visade tydligt att det inte fanns plats för mig i sitt liv i och med att han såg en ljus karriär framför sig och att kärleken inte skulle få plats i hans liv i samband med den. Men han ville ändå ha mig kvar. Han ville ha kakan och äta den. Jag blev sårad, gång på gång. Att vilja ge hela sig själv till någon men inte få göra det gör så fruktansvärt ont. Jag försökte ett flertal gånger bryta mig loss och dejta andra, se åt andra håll, men i slutändan klarade jag inte av att någon annan ens rörde vid mig. Jag hade alltid en stark känsla av att jag tillhörde honom. Det var det enda jag ville göra när jag gick och la mig om kvällarna. När det kom till kritan var jag så jävla förlorad i honom. Flera gånger låg jag och grät tills luften gick ur mig över att han inte älskade mig tillbaka, men främst hatade jag mig själv så otroligt mycket för att jag älskade honom.

Det skulle dock visa sig att det var lättare sagt än gjort för honom att hålla sig ifrån mig. Han förnekade sina känslor för mig in i det sista. Vi har hela tiden varit som två magneter som dras till varandra. Efter alla uppbrott och bråk försonades vi ALLTID på ett sätt som inte går att förklara. Vi fann alltid en tvåsamhet som var helt oundviklig. När vi höll om varandra skapades det något så starkt som gjorde att även han, trots sina löften om att inte ha någon vid sin sida, till slut förlorade sig själv i mig. Plötsligt var även han fast. Han kunde inte fly undan den naturliga dragning som vi hade för varandra, utan var tvungen att acceptera att jag stod framför honom här och nu, hur oplanerad och oönskad jag än var. Kärlek kan man ju inte förutse.

Så sänkte han äntligen sina murar. Så kom kärleksförklaringen som jag väntat på så länge. Ni vet allt det där man vill höra. Han såg en framtid med mig framför sig och att det var han och jag, på riktigt. Längs vägen hade jag velat slita av mig håret och falla i gråt ett flertal gånger, men jag fick honom till slut! Skam den som ger sig! Vi började diskutera huruvida vi skulle bära oss åt att berätta för omvärlden att vi var ett par. Hur vi skulle hantera all media och uppmärksamhet framöver – vi skulle bli offentliga personer och relationen skulle sättas på prov. Han presenterade mig för sin familj och jag kände för första gången mig älskad tillbaka. Jag var hela tiden orolig att jag skulle bli mindre viktig när allt skulle komma till sin spets, för jag visste att ett kändisskap var väldigt viktigt för honom. Han hade planer att bli något stort. Sådant har aldrig varit något som jag förstått mig på, men för honom var det definitionen av att lyckas. Så hände det som inte fick hända. Programmet började, han fick uppmärksamhet från olika håll och började samtidigt ta avstånd ifrån mig. Han gick från att vilja visa upp mig för alla, till att vilja säga att han var singel i media. Så kom förra söndagen. Han säger att han måste förvalta den chans han fått genom vår medverkan i programmet till att bli någonting nu, och att vår relation, att jag, står i vägen för det. Han vill lägga all sin energi på allt annat än mig. Det var slut. Om det gjorde ont? Ett par timmar efter han dumpat mig gick han ut i media att han var singel och dagen efter hade han publicerat ett blogginlägg för hela världen. Jag hann inte ens andas eller berätta för min egna familj att det var slut. Jag har tror inte ens att det har sjunkit in på riktigt än? Saknaden har inte hunnit komma och jag fasar den. Jag är så rädd.okie2Jag har aldrig älskat en annan människa så som jag älskar Jake. Så att det liksom värker i hjärtat. Våran relation var stormig och långt ifrån perfekt men det vi kände för varandra var ingen jävla mellanmjölk. Det var real och det var så jävla starkt så ingen av oss visste hur vi skulle hantera det. Han var en av de viktigaste människorna i mitt liv, det bästa jag visste, och jag hade på riktigt kunnat kasta mig framför ett tåg bara för att få vara med honom. Det är väldigt svårt att acceptera att någon lämnar en på grund av prioriteringar. Bara några dagar innan han lämnade mig sa han till mig att jag var det finaste han hade. För mig är det så långt ifrån min verklighet att man kan lämna det finaste man har för något annat. Att man inte hittar lösningar istället för problem. Men vi kom från olika planeter, han och jag. Vi hade olika värderingar om vad som egentligen är viktigt i livet. Att han hela tiden har en baktanke i att vi ska hitta tillbaka till varandra gör mig så otroligt sårad. Jag blir så sårad att han tycker att jag ännu en gång, av alla gånger jag lagt mitt hjärta i hans händer för att han åter igen ska sätta ett par knivar i det och lämna tillbaka det, ska utsätta mig för den risken igen när det passar honom?  Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller hur jag på riktigt ska klara det här men det är den här verkligheten jag lever i idag och jag kommer inte låtsas att mitt liv är mer glamouröst än vad det är just nu. Han är det sista jag tänker på när jag sluter ögonen om kvällarna och det första jag blir påmind om när jag vaknar är att han inte är min längre. Och det gör så ont, så fruktansvärt ont, att vilja ge hela sin själ och sitt hjärta till någon som inte är mottaglig.

 

VÅGA TESTA NÅGOT NYTT

Äntligen fredag! Hoppas ni mår bra och ska hitta på något kul? Idag känner jag mig inte lika deppig som igår, tre gånger under gårdagen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna på offentliga platser. Riktig skit-födelsedag haha, men tack för er som uppvaktat mig <3 Mitt humör går verkligen i vågor och jag måste lära mig att det kommer det göra ett tag nu…  Men idag är jag glad och nu ska jag göra det absolut bästa utav den här helgen! Jag har inga storsinta planer direkt förutom att jobba i helgen, men ikväll ska jag i alla fall ut och ta något glas med min älskade syster. Vad ska man ha på sig ikväll då? Tycker att det har blivit lite roligare att köra lite mer classy stil generellt nu när våren börjar närma sig. Brukar mest köra tisha och sneakers om ni förstår. Ibland kan det vara kul att ha något man inte är van vid! Jag har tex börjat satsa mycket mer på smycken och läppstift, något som jag aldrig hade förut. Det gör väldigt stor skillnad så kan verkligen tipsa om det. Kul att köra något annorlunda ibland 😀 Ha nu en fantastisk helg <3

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. Tröja HÄR / 2. Byxor HÄR / 3. Skor HÄR / 4. BH HÄR / 5. Örhängen HÄR

1. Jacka HÄR 2. Topp HÄR 3. Kjol HÄR 4. Väska HÄR 5. Skor HÄR

24 JORDSNURR

Idag fyller jag 24 år! Men inte var humöret på topp för det i morse, tvärt om kände jag mig väldigt nere. Kanske för att jag hade velat vakna upp bredvid honom. Men några sura miner tillät såklart inte mina fantastiska vänner. Så dem släpade med mig på frukost på Berns – vilken dröm!! Så himla mycket att välja på. 

Vädret idag är helt fantastiskt med, jag älskar Stockholm när solen kikar fram såhär. Se bara hur vackert det var där vid vattnet nedanför. Nu får vi se vad vi gör resterande timmar av dagen, ikväll blir det i alla fall middag med familjen. Kram! 

NÄR PARADISET BLEV ETT HELVETE

Ja hörrni. Det här äventyret gick inte precis som planerat. Varför blev det egentligen jag som fick lämna Paradiset igår? Jag ser flera anledningar. Innan vi checkade in på hotellet umgicks vi tjejer tillsammans i flera dagar. Redan här bildades det självklart pakter, och vissa klickade bättre med andra. Jag och Amanda bestämde oss för att tillsammans med Ewelina att spela ihop. Det vi inte visste var att hon också bestämt sig för att spela med Andrea och Vanessa. När vi kom in på hotellet och jag och Amanda fick våra partners, tyckte vi att Ewelina började bete sig lustigt och ta avstånd. När vi förstod att hon dubbelspelade kände vi oss båda två svikna, men Amanda tog det väldigt personligt i och med att dem två verkligen hade kommit varandra nära på ett personligt plan. Det Amanda gick och sa till de andra tjejerna om att Ewelina sagt till oss att Andrea skulle ut med huvudet först var sanning. Ren och skär fakta. Amanda gjorde detta för att hon insåg att vi inte hade någonting att förlora, och Ewelinas reaktion var enbart för att rädda sitt egna skinn – Vanessa och Andrea fick ju inte tro på oss. Jag hade velat spela dum och undvikit en konflikt om det hade varit möjligt, att skapa ovänner gynnar en ingenting i spelet. Men nu blev det som det blev och där började kriget. Det blev tre mot två bland oss tjejer. Jag och Amanda var en minoritet, vilket aldrig är en bra förutsättning i spelet.

fanI samma skede valde Haidar att också dubbelspela mot våra grabbar. Jag litade aldrig på att han var med oss utan kände ganska snabbt att han stod på den andra gruppens sida. Jake och Sanel ville fortsätta tro att han spelade med dem och hoppades nog in i det sista att Matilda skulle välja Haidar. När Matilda slutligen gav Jake rosen blev det bevisat för grabbarna att han inte gick att lita på.

En annan orsak till att det gick som det gjorde för mig är nog att jag hade så otroligt svårt att vara någonting som jag inte kände var genuint på hotellet. Jag vet att jag kan ha svårt att släppa in människor och ibland verka distanserad i nya bekantskaper, något jag hade planerat att fjäska fram innan jag åkte till Mexico. Jag hade tänkt vara lite mer tjejig, ge lite mer komplimanger än jag annars gör,vara lite mer tillmötesgående, om ni förstår hur jag menar? Jag hade kunnat fjäska mig fram. Men när det väl kom till kritan så kände jag att jag inte fixade det för fem öre. Att jag till exempel ville ha ut Andrea, min största konkurrent, var inget jag stack under stolen med. Inte ens i ett sådant här spel kändes det rätt för mig att vara falsk mot någon för att ta mig fram. Så oavsett hur hela resan slutade är jag stolt över att jag stod upp för den jag var hela vägen och gjorde rätt för mig. Jag kunde lämna hotellet med hakan högt och känna att jag hellre lämnade för att jag är den jag är, än att få stanna och bli accepterad för något jag inte är.

img_6474.jpgJag blev som ni såg väldigt ledsen när jag fick lämna hotellet, mycket för att det var så tidigt in i spelet men också för att jag fick göra det på ett så ovärdigt sätt. Det handlar inte alltid om att hitta en partner som man står stabilt med, ibland kan det ske händelser som kan förstöra även det. Hoppas i alla fall ni gillat de sidor ni fått se av mig på hotellet och att jag spridit lite glädje och underhållning. All kärlek till er som hejat på mig och gett mig fin respons <3

 

BRUN MEN INTE KAXIG

Måste inleda med att säga TACK till alla er som läser. Jag klättrar på topplistan på finest och det värmer mitt hjärta. Igår kväll var jag och bästa Amanda hos Nicolina och spraytanade oss. Jag känner mig så snygg idag, kan gå helt utan smink och känna mig superfräsch. Så slipper man kladda med brun utan sol. Det här var precis vad jag behövde nu, inför min födelsedag på torsdag och allt 🙂 Kan varmt rekommendera Nicolina ifall du också funderar på att spraya dig. Hon heter @spraytanbynicolina på instagram.


Idag är det en tung dag för mig. Det känns i hela kroppen. När jag fått ta något andetag så kommer jag samla kraft till att berätta för er vad som har hänt. Men inte är man kaxig just nu inte. Ta hand om era nära och kära ikväll. <3

BÄSTA HEMSLÄPET GENOM TIDERNA

När jag är ute så slutar det nästan alltid med att jag går hem med en & samma person. Det där med one night stands har jag aldrig förstått mig på, och tänker aldrig göra heller. Därför envisar jag mig med att släpa hem den här människan, för jag vet vad jag får. Självklart är det Stina jag pratar om. Att vakna upp med henne innebär att bakfyllan är räddad. SE BARA vad hon gjorde till mig i morse?!?! Det är solklart. Vad ska man med karlar till när man har en bästis som tar hand om en såhär. Så mycket glädje och kärlek hon sprider i mitt liv.