EN VÄDJAN OM KÄRLEK

Idag var jag förbi manifestationen på Sergels Torg efter fredagens terrorattack. Jag gick dit ensam, men kände mig allt annat än ensam på plats. Det är fortsatt svårt att få det som hänt att sjunka in för det känns så overkligt att det faktiskt har skett. Jag erkänner att jag var lite rädd när jag stod där, men precis just därför kunde jag heller inte tillåta mig själv att gå. Så jag stod kvar. Från start till slut. Under den tysta minuten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var väldigt fint.

img_8851.jpgimg_8852.jpg

Slutligen vill jag sända ut en vädjan. Om att inte låta detta hat föda mer hat. Omkring mig ser jag hur vi bemöter och bekämpar ondskan med kärlek – men jag kan inte låta bli att bli bedrövad över hur mycket ondska den här ondskan också redan har fött. Att välja att sprida nedlåtande information om en religion eller att sympatisera med ett främlingsfientligt parti som kommer utnyttja det som inträffat i nästa val är att välja rädsla. Och att välja rädsla är att låta terrorn vinna. Det kommer tyvärr skapas ett större ”vi” och ”dem” än någonsin nu. För även om vi är många som tar varandra i hand i gemenskap genom sådana här kriser, så är vi också alldeles för många som obefogat aktsamt väljer vilka händer dem vill ta i sin.

Kärlek <3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.