REPET BLEV MITT FALL

Ni som följer mig antingen här eller på instagram kanske har märkt att jag inte lagt mycket rampljus på att jag faktiskt medverkar i ett tv program på senaste. Jag har medvetet valt att inte förstora upp något utan istället distansera mig lite från det faktumet, i och med att hela karusellen är ganska ångestladdad för mig just nu. Det väcks inga varma känslor i min kropp när jag ser på programmet och jag vill mest ta avstånd från den ytliga värld jag helt plötsligt befinner mig i och ser omkring mig.

Att få lämna hotellet ikväll kändes därför helt okej. Att se på programmet har tyvärr blivit lite av en psykisk stress som gett mig ont i magen och väckt gamla minnen i mig som jag inte vill bli påmind om. Även om det var ett spel har jag dessutom haft väldigt svårt för att inte ta vissa handlingar personligt. Själva grejen med att jag åkte ut är jag självklart superbitter över, men det har jag redan haft ett år på mig att komma över. Det var ju över ett år sedan allt spelades in och jag vill mest stänga detta kapitel nu.

Jag tittade på dagens avsnitt med en otrolig klump i magen och med hjärtklappning. Det var detta avsnitt, detta moment med repet som jag mått sjukt dåligt över sedan inspelningarna. Att jag inte valde att gå till Jake i förra veckans parceremoni skulle jag få sota för, och det har jag haft extrem ångest över. Här snackar vi extrem ångest alltså. Jag tror vi hade blivit ett av finalparen annars. Men vi hade tyvärr blivit så nojiga över att stå ihop eftersom vi tidigare blivit splittrade på så vi tänkte att det skulle gynna oss om vi inte stod som par hela tiden.Vi tänkte att det var ett taktiskt smart drag. Att det skulle komma en lojalitetsvecka runt hörnet kunde vi inte förutse. Vi tänkte mest att vi hade byggt upp en stabil grund för kommande spel – Jag, Jake, Lisa, Sanel, John och Angelica. Vi var en majoritet och markerade för de andra att vi kunde spela tillsammans.

repetAtt tjejerna som jag ville ha kvar där inne och bara ville gott – Lisa och kanske främst Angelica, valde att gå bakom min rygg och övertala John om att gå över repet blev jag såklart ledsen över att se. Jag förstår inte varför dem sitter och säger att jag vill sabba för dem och att dem därför ska sabba tillbaka. Men samtidigt blir jag inte förvånad. Jag hade aldrig riktigt någon tjej vid min sida och dem ville åter igen ha ut mig så fort jag kom in igen. 

När jag pratade med John på bryggan om att jag inte skulle gå över repet så menade jag det och hade bestämt mig för det. Tanken av att jag skulle lämna Jake i sticket om jag tog mig själv till finalveckan tog över. Jag ville inte stå i en final om jag inte gjorde det med honom och jag visste inte vad det skulle innebära om han blev lämnad kvar. Dessutom tänkte jag att jag skulle få mindre antal röster i en final ifall jag utfört en så ful handling. Mitt spel var ju att alltid vara fair och ha ett rent samvete. Jag gick till repceremonin med ett hopp om att Haidar skulle gå före John. När vi väl stod vid repet kom en stark känsla till mig om att jag satt i skiten. När Malin räknade ner kände jag hur Johns kropp liksom föll framåt och i den sekunden insåg jag att han faktiskt skulle kicka ut mig. Jag hann inte före. Att åka ut på ett såhär genomruttet sätt igen gjorde mig väldigt ledsen. Och jag har mått väldigt dåligt över att det blev som det blev men främst att jag inte stod med Jake i den där ceremonin. Allt blev bara så fel.

Glöm inte att kika på Studio Paradise där jag deltar på tisdag direkt efter programmet. Kram till er som hejat på mig! <3

En tyckte om “5”

  1. Emelie

    Så tråkigt att du fick lämna. Du var min favorit bland tjejerna. Har du kommit över Jake till 100% nu? Och har du iså fall några tips på hur du gjorde. Jag kan inte släppa mitt ex och jag håller på att gå under. Är det inte jobbigt att se er två tillsammans på tv nu och att ses i verkligheten i olika sammanhang? Jag tror inte att jag hade klarat det. Kram <3

    Svara
    1. Sofia Öberg Post författare

      Hej Emelie. Tack snälla. Haha, nej nej. Jag tar myrsteg framåt och det bästa för mig tror jag är att inte stressa på något som inte känns bra ex träffa andra direkt eller sätta på mig någon glad mask. Tillåter istället mig själv att sörja och vara ensam och ledsen och arg. Annars kommer det nog ändå som ett bakslag tror jag, om man förtränger eller ersätter sina egentliga känslor. Jo, det är jobbigt. Allt med PH påminner ju om honom. Att ses i verkligheten har jag valt att undvika så gott jag kunnat. Det har jag inte varit redo för. Kämpa på. stor kram.

      Svara
  2. Amanda

    Wow, har du sett den längre versionen av pandoras ask när du säger till Jake att ”det är någon här som vill framställa dig som en lite douche bara” Vad tänker du om det idag? 🙂

    Svara
    1. Sofia Öberg Post författare

      Hej! Ja. Hmm. Förstår inte riktigt det du säger, men den som ställde frågorna till Jake gjorde ju det ur ren luft bara för att provocera och på kul liksom. Ex att han spelade på mina känslor på hotellet – det gjorde han inte – det visste alla – men ändå skrev man frågan för att framställa honom i sämre dagar och därav försvarade jag honom. Är du med? 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.