JAG FÖRLÅTER MIG SJÄLV

Jag kom precis hem från gymmet. När jag sprang på löpbandet idag fanns det inga stopp. Inga hinder. Jag bara sprang av rent adrenalin. Av ren sorg, besvikelse och av rent vrede. Den vätska som skulle blivit till tårar blev till svett. När jag klev av bandet sköljde en våg av känslor över mig vilket fick mig att känna att det räcker nu. Jag orkar inte mer.

Varje gång jag blir ledsen på honom för att jag aldrig blev hans värld på det sättet han blev min, blir jag också indirekt ledsen på mig själv, för att jag blev kär och gav honom friheten till att göra vad han ville med mitt hjärta. När jag klev av löpbandet, utmattad, kom jag till insikt – jag behöver aldrig förlåta honom – men jag måste förlåta mig själv. Nu. Förlåta mig själv för att jag inte visste bättre och för att jag inte hade förmåga att styra hans känslor för mig. För att jag varit hjälplös och maktlös, och för att jag la ner hela min själ i något som ändå slutade i ett brustet hjärta och ett stort tomrum. Jag kunde ju inte veta att den här människan var menad att bli ett kapitel i mitt liv istället för den bok jag såg framför mig. Jag måste acceptera att det var bestämt att han inte var mannen i mitt liv. Förlåt, Sofia, för att du ville tro det. Förlåt, Sofia, för att det här tagit all din energi och för att du i hjärtesorgen levt på impuls för att du inte har kunnat tänka klart. Du är bara människa och har rätt till dina känslor. 

Jag behöver lägga locket på nu. Acceptera. Sluta älta. Det blev såhär. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Jag gav hela mig men han var inte rätt person för att ta emot det. Det finns någon annan som är menad att göra det. Även om det är svårt att se nu, för att allt är så traumatiskt och känsligt, så fanns det en anledning till att den här människan skulle sätta ett avtryck i mitt liv och i framtiden kanske jag förstår varför. Så länge får jag bara acceptera att det här blev min verklighet. Acceptera att han blev ett kapitel i mitt livspussel för att jag trots allt älskat honom från djupet av mitt hjärta. Allt är inte som på film. Vissa dagar kommer jag medvetet och omedvetet gå tillbaka och läsa, sörja och minnas. Men nu, inatt, vänder jag blad, påbörjar ett nytt kapitel och förlåter mig själv. 

En tyckte om “12”

  1. Andreas

    Att förlåta sig själv, den största och svåraste tjänst man kan göra sig själv.. Kämpa vidare ✌

    Svara
  2. Linnea

    Så stark du är som öppnar upp dig såhär, en sån förebild ♡ du kommer klara detta, styrkekramar

    Svara
  3. Maria

    Åh har själv fått mitt hjärta krossat och jag önskar jag också kunde nå den punkten där jag kan förlåta mig själv men jag är fortfarande kvar i ältandet och ”om-tänket”. Varje dag är verkligen en kamp.. hejar på dig!!

    Svara
    1. Sofia Öberg Post författare

      Den kommer. Jag ältar också men vill inte bli ihop med honom igen, det skulle aldrig funka, så för mig är hoppet borta. Kämpa på ❤️

      Svara
  4. H

    Jag blir stark av det du skriver. Det är viktigt att förlåta sig själv, jag har kommit till samma insikt, särskilt det där med att acceptera. Jag har fortfarande killen som stal mitt hjärta vitt och brett för lite mer än 2 år sen, i bakhuvudet varje dag; och vi tog steget ur vår sista dans för nästan precis 4 månader sen nu. Men jag ger inte tankarna någon makt. Jag accepterar att han finns där, i bakhuvudet. Det får vara så, det behöver inte påverka mig. Jag ger inte tankarna någon kraft att ta över. Jag accepterar att dom finns där. Och dom kommer försvinna sakta men säkert dom med. Vi förtjänar det bästa Sofia, vi ger hela oss, lycklig den som kommer förstå värdet i det.

    Kramar till dig!

    Svara
    1. Sofia Öberg Post författare

      Det betyder så mycket att du kan finna styrka i min text verkligen. Blir helt varm i kroppen. Precis, man måste acceptera allt. Hur jävligt det än är. Lära sig leva med det och till slut blir det lättare. Fantastisk är du. Klart vi förtjänar det bästa! Kram

      Svara
  5. A

    Alltså du är värd så mycket mer! Så mycket mer än någon som kommer med ursäkter och inte tror att man kan utvecklas som person tillsammans med sin partner. Du är värd någon som kommer att vara där för dig, lyfta dig och bli lyft av dig. Ett riktigt förhållande är när man har varandras ryggar och blir bättre personer tillsammans. Att han inte förstod vad han hade är hans problem. Något som han kommer ångra längre fram!

    Det kommer komma någon som kommer stanna kvar och vara din för de rätta anledningarna. Inte någon pojke som tror att man måste vara ensam för att bli något stort. Det är ändå inte någon sådan person du vill bli gammal tillsammans med. Någon som tar sig själv när det gåra bra och lämnar dig bakom. Det är det sista du behöver.

    Jag hoppas verkligen att du kommer över det här och lägger din tid på bättre saker, saker som får dig att utvecklas och växa som person. Istället för att älta någon som egentligen inte är värd ditt ältande. För du förtjänar någon bättre än så. Du förtjänar någon som ger dig lika mycket kärlek tillbaka, om inte mer!

    Svara
    1. Sofia Öberg Post författare

      Nej, det är inte en sådan person man vill bli gammal med. Man blir ju bara förstörd… Tack så innerligt för dina fina ord. Jag kommer komma starkare ut av det här <3

      Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.