Månadsarkiv: oktober 2017

EN KÄNSLA AV LYCKA

Okej. Jag sitter på tunnelbanan på väg till ett par vänner just nu. Och en känsla av lycka sköljer över mig. Kände bara att jag var tvungen att dokumentera det här ögonblicket för jag börjar nästan gråta av lättnad. Jag klarade av det här. Jag fixade det. Förstår ni? Jag har tagit mig ur den värsta smärtan jag någonsin upplevt och jag kan sitta här i den här stunden och känna en känsla av att jag är oövervinnelig. Den superwoman som han tog ifrån mig är på väg tillbaka. Jag vill kasta mig ut i världen och jag vill leva mitt liv till fullo. Jag vill ta för mig. För det här är mitt enda liv och jag förtjänar att vara lycklig.

För er som befinner er på samma plats som mig när jag skrev mitt inlägg här i februari. Det blir bättre. Du kommer för evigt ha kvar ärr i hjärtat. Men när du väl tar dig ur de allra mörkaste dagarna uppskattar du livet på ett helt annat sätt. Någon gång kommer du känna som jag gör just idag. Det är så viktigt att älska sig själv och allt man är. Att bygga upp en fin relation – till sig själv. Jag är så stark och fantastisk och det är du också! <3 Åter igen. Tack till er som funnits vid min sida genom mitt mörker. Om jag så fått en endaste människa att känna sig mindre ensam i sin hjärtesorg så har det varit värt för mig att blotta mig på det sätt jag gjort.

Q/A

Fråga: Hej Sofia. Det var ett tag sedan du skrev nu. Mår du bra? Är du helt över det nu och helt ok med honom och hans nya? Jag har fortfarande inte kommit över mitt ex på 1 helt år och att se honom med en ny is Killing me. Kram. Jag saknar dina inlägg <3

Svar: Hej fina! Jag har förstått att det är många som är extremt nyfikna på hur jag mår i allt det här då ni fortsatt är ett antal som kikar in dagligen. Jag har medvetet tagit avstånd från mitt skrivande, för att jag har känt att det har varit det sundaste för mig just nu. Att säga att jag helt kommit över oss hade varit en lögn, det jag har gått igenom kommer ta mig ett par år att bearbeta. Jag är ju ganska trasig. Men precis som du ovan nämner så har han träffat en ny – och faktum är att det har hjälpt mig jättemycket i processen. Jag har valt att ta det lite som om det var menat, likt ett tecken på att det var dags att släppa – och ärligt talat – jag tror att det blev min räddning att han kunde ersätta mig så fort. Det blev inget att sörja. Jag har valt att inte kommentera eller uttala mig kring deras relation för att jag någonstans vill respektera det dem två har. Jag var inte hans lycka, han var inte min heller. Jag orkar inte vara bitter utan har lättare till skratt än till gråt om du förstår hur jag menar. Jag mår bra. Jag jobbar på att bygga upp min självkänsla och har höjt mina kriterier i hur jag vill bli behandlad, och jag börjar bli kapabel till att vakna upp med någon annans armar runt mig och faktiskt njuta av det. Jag går med hakan högt och är helt övertygad om att jag en dag kommer känna hjärtat slå för någon annan. För så som det slog för honom var aldrig sunt. Kram till er som fortfarande läser. <3