Kategoriarkiv: REFLECTIONS

ATT LÄGGA SIG I – FULT ELLER MEDMÄNSKLIGHET?

Jag har ett brinnande engagemang för relationsfrågor och därför också en förmåga att stundtals vilja slita av mig håret och skapa en livlig diskussion med min omgivning kring vad jag inte tycker är okej. Det är få saker som gör mig så provocerad som situationer när antingen mitt eller någon annans sällskap uppvisar en bristande respekt eller egenskaper gentemot den andra som inte är schyssta. I och med att jag bryr mig så pass mycket kring de här frågorna har jag också ganska lätt för att vilja lägga mig i andra människors relationer.

Att ”lägga sig i” i Sverige är dock fult och skamset. Du ska sköta ditt, och låta andra sköta sitt. Är det något du ser eller upplever som obekvämt eller stötande ska du hålla det för dig själv, för det är inte ditt problem. SÅ – TYPISKT. Ett exempel på en sådan här situation är ett mönster i dagens samhälle – när vi ser otrohet framför ögonen på oss, så ska vi låta det gå istället för att konfrontera. För att det inte är vårt problem. Det ska HYSCHAS något fruktansvärt om sådana här saker. Det är ingen tjänst att berätta för den utsatta – det är en tjänst att undanhålla information. Åter igen ”det man inte vet lider man inte av” syndromet. Det tycker jag är fel. Att konfrontera eller hänga ut någon som utsätter en annan människa för otrohet är inte att lägga sig i – det är ren jävla systerskap och medmänsklighet. För mig är tanken om att min omgivning går omkring med viktig information om min partner som dem inte låter nå mig, väldigt förnedrande och kränkande.

Igår såg jag något som fick min bägare att rinna över. Jag såg att en kille hade blivit tillsammans med sin flickvän igen. Detta efter att han först dumpat henne för att medverka i en dokusåpa. För att sedan ta tillbaka henne. För att sedan medverka i två produktioner till. Två program som går ut på att aktivt leta efter någon annan att ligga med. När han samtidigt, under tiden, öppet skriver i sina sociala medier att den här tjejen är kvinnan i hans liv. Han sitter och säger det i serien där han dejtar andra tjejer. På riktigt? Det värde han sätter på den här stackars tjejen för att prioritera kändisskap får det att vrida sig i magen på mig. Jag blev så förbannad när jag såg det här så jag la mig i. Jag skrev en kommentar under en bild på dem två där jag uttryckte hur illamående han gjorde mig som medverkar i dessa typer program för att bli känd när han redan har sin livs kärlek framför sig. Hur ont det gör i mig att hon ska behöva se det här på TV nu. Jag kan föreställa mig vilken tortyr det här är för henne. Jag kunde inte hålla mig. För det gjorde verkligen ont i mig att se hur han behandlat henne som en liten hund som ska sitta fint och vänta tills han är färdig med sin fame.

Såhär i efterhand kan jag tänka mig att jag blev extra provocerad för att jag också känner mig bortvald för något annat men samtidigt fått klart för mig att en framtid inte är omöjlig. Att den här tjejen och jag, på något sätt sitter i samma båt. Men hade mitt ex medverkat i typ ”The Bachelor” för att sedan vilja ha tillbaka mig är en sak säker. Då hade han kunnat fara långt åt helvete. Jag ryser av tanken. Reaktionerna efter min kommentar var blandade. Av mina manliga vänner fick jag höra att jag är en moralkärring som ska chilla ner och sluta bry mig. Att jag kan sitta och titta på men inte öppna munnen eller börja peka med fingret. Fokusera på mina egna problem istället, för att dem uppenbarligen är många. Om det ändå vore så enkelt. Jag är på riktigt så jävla trött på all skit jag konstant ser omkring mig i verkligheten eller på sociala medier, bland mina vänners ragg eller vad jag själv blir utsatt för. De påhopp jag fick rörde mig inte i ryggen – eftersom alla mina väninnor dunkade mig i ryggen och tyckte jag stått upp för någonting bra. Eftersom den här tjejen som jag stod upp för GILLADE min kommentar. Återigen – SYSTERSKAP.  Det hela slutade med att han tog bort bilden på dem två… Sorry, not sorry.

Vad tänker ni kring det här? Har man rätten att lägga mig i andra människors relationer eller är det bara fult? Och är det inte lite intressant att jag blir backad av tjejer i det här men sedd som psyko av killar i det här? För att klargöra – jag skulle aldrig gå in och peta på andras relationer när det kommer till hur många dagar i veckan man borde ses eller annat onödigt, men när det kommer till frågor där man ska visa sin partner respekt kommer jag stå upp för mina systrar på samma sätt som jag står upp för mig själv.

ERA PEPPTIPS – DEL TVÅ

”Ta ett A4 och fyll pappret med allt det dåliga från förhållandet. Alla bråk,saker han sagt och hans mindre attraktiva egenskaper. De dagar det gör som mest ont läs listan och få perspektiv. Det var inte så perfekt som ditt brustna hjärta tror. En fuckboy deluxe behöver ingen!”

”Efter mitt breakup har jag tänkt att; om jag klarade mig utan honom innan vi träffades, så klarar jag mig utmärkt efteråt också.”


”Kom ihåg att det är i motvind drakar lyfter ❤️ I onsdags vann tjejgruppen Little Mix årets singel i Brit Awards för låten ”Shoutout to my ex” en peppande låt för alla som någonsin blivit dumpade. Den är kaxig och positiv, kanske inget för den som fortfarande är sorgsen och som inte känner sig bra alls. Men tyckte ändå att bilden var passande, den är motiverande. Efter ett breakup gör jag honom avundsjuk och får honom att inse vad han går miste om. Men utnyttja inte någon annan kille för att göra detta, jag rekommenderar att man tar några riktigt snygga bilder istället! 😉 ”

”Mitt tips är att lära känna nya människor och börja göra saker du har velat men aldrig vågat❤”

”Mitt pesta pepp: när det tog slut med min kille för två är sen fanns det en låt som gav mig SÅ mycket styrka, ”på egna ben” med carola, den texten gick rak in i hjärtat och jag känner mig faktiskt starkare av den. Lyssna på den och känn hur du äger världen!! Kram<3″

”Mitt förslag efter ett breakup är att vara med familjen. Dem gör en nästan alltid glad. Man kan prata med dem om det eller bara umgås med dem. <3”

okiii2

 

EN TYNGRE TISDAG

Idag är ingen bra dag. Jag vaknade upp med en klump i magen och gråten högt upp i halsen. Så kom tårarna till mig när jag stod och diskade bara sådär. Jag fick upp en bild i huvudet av att han närmade sig mig för att hålla om mig hårt bakifrån och få mig att känna mig sådär hemma som jag brukade känna mig i hans famn. Samtidigt gjorde det så fruktansvärt ont att tänka på att jag aldrig mer kommer få känna hans hud emot min, hans andetag flåsandes mot min nacke eller hans kyssar på min panna. 

#FUCKFUCKBOYS

Igår kväll mötte jag upp Bella på ett glas vin och minipizzor i Sturebaren. Vi satt och bollade tankar inför vårt kommande projekt – vi kommer göra youtube tillsammans! Vi är väldigt lika och delar samma värderingar kring relationer i vad som är okej och inte, och är väldigt principfasta när det kommer till att stå fast vid våra moraler. Det här med hur man respekterar sina medmänniskor när det kommer till romans, sex, dejting eller i sociala medier är verkligen ett ämne jag brinner för och enkelt kan skapa livliga diskussioner kring, och därför tror jag att det kommer bli väldigt intressant att få bolla det här med Bella och inte minst med er! När det kommer till relationer har jag väldigt starka åsikter, något ni förhoppningsvis kommer älska, men jag är helt hundra på att en del av er kommer tycka att jag är tex. trångsynt. Bella älskar det, därför gör vi det här tillsammans. Älskar henne också för den delen, bäst är hon. Hon är min förebild när det kommer till att sätta ner foten, och markera på riktigt, när någon behandlar henne eller någon i hennes omgivning illa. En riktig superwoman. Det här ska bli så spännande. KRAM! 

SORGLIGT…

Nä, hörrni. Det är ju lite sorgligt att titta på Paradise nu. Jag blir ju på riktigt ledsen. Dem två som stod mig absolut närmast på hotellet fick lämna efter varandra efter att jag åkt ut. Skandal! Hela min fantastic four är borta nu 🙁 Först Jake, min fina och lojala partner som gjorde att jag kände mig trygg på hotellet, som jag innerligt ville skulle ta sig ända fram så jag skulle få lägga min röst på honom i en final. Också därpå Amanda, som var riktigt jobbigt att lämna kvar då jag förstod att hon skulle få det tufft. Hon var min partner in crime där inne och jag hejade så mycket på henne och hoppades på att hon skulle kriga sig fram ändå. Var så ledsamt att se henne åka ut igår. Fasiken! Hur tror ni Sanel kommer klara sig nu när hela hans pakt är ute? 

Det känns lite lustigt att titta nu när ingen av oss är inne på hotellet… Allt som sker nu har jag ju inte upplevt så det känns lite som att jag är som vilken utomstående som helst som kikar med spänning för vad som komma skall, lustigt. Nu får vi bara hålla tummarna för att Smail tar in någon av oss igen, eller hur? Avsnitt 2 av keep on smailing går ikväll kl 10 på viafree. Ha en fin onsdag darlings! <3

MÅNDAGSPEPP – FRÅN ER!

Jag har valt att dela upp era fina tips och tankar efter ett breakup i två inlägg så det inte skulle bli för mycket i ett och samma. Tack för att ni är så fantastiska. Nu får fler läsa era tips och hitta lite extra kraft en måndag som denna. Till alla hjärtekrossade där ute – nu kickstartar vi veckan. <3

”Jag åkte iväg och gjorde saker för att komma ur vardagen. Åkte på flera konserter. Att vara på en plats där det inte finns så mycket koppling till personen man ska komma över. Se möjligheterna i att vara själv, bara en själv att tänka på. Kan bestämma precis vad jag vill göra. Hälsa på vänner, upptäcka en ny stad med någon. Resa. Unna sig!! (Om plånboken tillåter.) Jag försökte inte bry mig så mycket om andra, jag behövde fokusera på mig själv för att läka.”

”Mitt förslag som jag gjorde för att må bättre igen var att, hänga med vänner man verkligen älskar och ha kul! Om man har någon speciell person som man litar på mer än andra kan man bara prata ut vad man känner.Åk iväg med nära och kära eller åk någonstans där du bara kan tänka på annat(bra saker) Om jag var rädd att åka på en fotbollsmatch (som jag egentligen älskar), så tvingade jag mig till att göra det, och tillsist kom jag ur det. Jag kunde ha kul igen. Du kanske inte förstår vad mitt tips är, men det är att ”ha kul”. Det låter kanske lite klyschigt men det jag menar är att sätt dig aldrig i ett deppigt hål. Nu när du inte är så glad, så gör saker som får dig glad, var med kompisar osv. Stanna inte hemma och gråt, då blir du ännu mer ledsen. visa istället att du är en stark människa, för då blir du snart på bättringsvägen!”

”Jag var i ett breakup i somras och det som hjälpte mig var att jag unnade mig nya sexiga underkläder. För det första så lärde jag mig att klä mig sexigt för att själv känna mig sexig och för det andra så kunde jag tycka synd om honom som inte fick se mig. Sen kändes det som att börja om lite på nytt. ”

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. BH HÄR / 2. Trosa HÄR 3. BH HÄR / 4. Trosa HÄR 5. BH HÄR / 6. Trosa HÄR

”Mitt tips är att tänka på all skit som han/hon gjorde, låter kanske hemskt men det funkar! Att man verkligen förstår att det inte var ens eget fel att det tog slut och att man förtjänar så mycket mer!! Det funkar såklart också att bara hänga med kompisar som gör en glad och kommer på andra tankar!!”

”Mitt tips är att lära känna nya människor och börja göra saker du har velat men aldrig vågat <3”

”Vill dela med mig av en video som jag kollade om och om igen när det tog slut med mitt ex. Budskapet är så starkt och konstigt nog blev det bättre för varje dag som gick. Tiden läker alla sår <3 ”If someones wants to get up and walk out of your life, let them go. Every day it will get easier, easier and easier. You just gotta make it through.”

”Kommer låta konstigt, men det funkade för mig att ta en dag då man bara ligger hemma, kollar film/serier och gråter ut sorgerna, sen så tar du småsteg för varje dag som går, lyssnar på mer rolig musik, kollar mer komedier, tillslut så är det bortglömt :)”

EN STRIMMA AV HOPP I HOPPLÖSHETEN

När jag hade åkt ut från hotellet var jag väldigt nere. Jag kände mig ynklig, ensam och misslyckad. På det blev jag körd till ett ödelagt hotell där jag helt ensam fick spendera mina dagar, utan någon som helst kontakt med min omvärld eller någon aning om vad som väntade mig. Jag visste inte om jag nästa dag skulle få besked om att sätta mig på ett plan till Sverige igen eller om jag skulle få någon chans att få komma in igen. Tiden gick fruktansvärt långsamt och det enda jag gjorde var att sola och jogga på stranden. Här snackar vi rehab. Att BARA umgås med sig själv i flera dagar. Hade ingen tillgång till telefon eller internet, ingen att prata med. Och med det snurrade tankarna kring vilken flopp min medverkan blivit. Att bara få lämna sådär, omedelbart. Ångesten på den? Idag kan jag dock känna mig lite glad att jag faktiskt har upplevt känslan av att vara totalt isolerad med mig själv, det känns som en väldigt nyttig erfarenhet.

smailEn dag fick jag information om att jag skulle gå upp utanför hotellet och möta en ur produktionen för ett möte. Varpå Smail kommer gåendes med ett film-team bakom sig. Om jag tappade hakan? (som ni ser var jag inte redo för att göra tv hahaha) Visst hade jag hört om att programmet keep on smailing fanns sedan innan men jag hade inte koll på hur det funkade. Mitt i all hopplöshet väcktes en strimma av hopp i mig.

smail2
Jag förstod inte alls vilka utmaningar jag skulle ställas inför i samband med programmet utan fick bara ta allt som det kom. Smail tog med mig till en krokodilfarm där vi pratade lite allmänt kring tiden på hotellet och vad jag skulle gjort annorlunda om jag fick en till chans. Jag fjäskade ingenting och sa till honom att jag förmodligen inte skulle gjort något annorlunda. För som sagt tidigare, åkte jag hellre ut med värdigheten om att jag varit den jag är men att det inte gick hem än att komma vidare på något jag försökte vara. Det finns fler delar som inte visas i det här avsnittet och ni kommer få följa utvecklingen i tävlingen i programmet framöver. Men vill ni in och kika på första delen där även Hani & Jake är med så har ni länken här. https://www.viafree.se/program/reality/keep-on-smailing/sasong-3/avsnitt-1

Stor kram!

JUST IDAG ÄR JAG STARK

Hej alla fina! Idag är det måndag och det var tillbaka till jobbet som gällde i morse. Var väldigt låg igår men idag vaknade jag upp och kände mig tusen gånger starkare. SÅ skönt. Tror det är mycket tack vare allt stöd och engagemang jag åter igen har fått från er – jag bad er att dela med er av era bästa PEPP tips igår kväll på min instagram nämligen. Dem kommer ni snart få ta del är här! Att ni är så pass många som läser gör också att det känns som att ni liksom har min rygg i det här på något sätt, som en arme ungefär, och det gör mig så himla mycket starkare. Det är dags att försöka blicka framåt för mig nu och inse att jag faktiskt inte tillhör honom längre. Det är jag som är den viktigaste personen i mitt liv just nu och jag måste göra allt jag bara kan för att komma på fötter igen. Idag är jag stark. Och alla små steg är jag glad över just nu.img_7473.jpgJag har förstått att det som hänt också är det som har fått er att hitta hit, och för er som vill fortsätta läsa så kommer ni få följa min väg till att hitta styrkan igen. Men jag tänker heller inte tappa bort mig i allt det här, för livet är så mycket mer. Jag kommer därför också skriva om de ljusa stunder som livet framöver kommer erbjuda mig, om ytliga skitsaker och om mitt alldagliga liv. Om bara någon av er känner er lite mindre ensam genom att följa min verklighet nu är jag tacksam. För jag känner mig inte ensam tack vare er. KRAM.

TACK

När jag hade publicerat mitt djupa inlägg här om dagen funderade jag ganska snabbt på om jag hade öppnat upp mig lite för mycket. Paniken kröp sig på…hade jag blottat mig själv och mina inre känslor lite väl mycket? Hade jag helt tappat greppet om vad som är privat och inte? Men. Efter all respons jag har fått från er så är jag helt blown away. TACK! För er som varit i samma sits som jag är i idag och som skriver att det likväl hade kunnat vara era egna ord – det är för er jag gör det här. TACK, från djupet av mitt hjärta, till er som lagt ner någon minut för att försöka ljusa upp min tillvaro, om det så bara är ett hjärta i ett kommentarsfält på Instagram. Ni är helt fantastiska.

När jag blir osäker på vad jag borde hålla för mig själv och inte försöker jag samtidigt tänka att det är mitt ansvar som numera offenlig person att inte måla upp en bild av att livet är guld och gröna skogar. För den bild vi idag visar utåt på våra sociala medier vill gärna skildra det. Att vi dagligen brottas med ångest, dålig självkänsla eller hjärtesorg är ingenting vi skyltar med, och därför blir hela vår uppfattning om vår verklighet skev. Jag tänker inte låtsas tillhöra den del som leker att livet är perfekt, för det är det så långt ifrån. Vi alla mår som jag gör just nu någon gång, för livet kommer ge oss en och annan käftsmäll mellan varven. Jag tänker INTE skämmas över att jag ligger hemma och gråter tills andan går ur mig ibland. För det gör vi alla. För vi är människor och människor KÄNNER. Åter igen, tack. Det är för er jag ska ta mig igenom det här och komma ut på den ljusa sidan. <3

img_7378.jpg

FRÅN ETT BRUSTET HJÄRTA

img_7356.jpgIdag har det gått en vecka sedan han valde att vända mig ryggen och lämna mig kvar. Jag har inte funnit orken att förklara min verklighet för er förrän nu. Vi fattade tycke för varandra i Mexico och fortsatte träffas när vi kom hem till Sverige. Mina känslor för honom sköljde över mig som en stor våg. Jag var inte beredd. En dag i somras när han låg tätt intill mig slog det mig att jag älskade honom. Jag hade blivit förälskad i en kille som vände sig efter andra tjejer på stan och som ständigt påminde mig om att jag egentligen inte var hans typ. I dont blame him – han var hela tiden tydlig med att det inte fanns plats för någon typ av seriös relation i hans liv just nu. Men om jag backade för det? Nej. Jag må ha varit oönskad men jag levde på det lilla jag fick. Jag älskade inte honom för det vi hade, för den han var mot mig eller för att jag trodde på oss. Det var något djupare än så. Något starkare än så. Jag kom till en punkt där jag var villig att göra vad som helst för att han skulle vilja öppna sina armar och ge mig ett eget fack i hans hjärta. Men han strävade emot. Jag sa att jag älskade honom men han satt tyst som svar.

Han visade tydligt att det inte fanns plats för mig i sitt liv i och med att han såg en ljus karriär framför sig och att kärleken inte skulle få plats i hans liv i samband med den. Men han ville ändå ha mig kvar. Han ville ha kakan och äta den. Jag blev sårad, gång på gång. Att vilja ge hela sig själv till någon men inte få göra det gör så fruktansvärt ont. Jag försökte ett flertal gånger bryta mig loss och dejta andra, se åt andra håll, men i slutändan klarade jag inte av att någon annan ens rörde vid mig. Jag hade alltid en stark känsla av att jag tillhörde honom. Det var det enda jag ville göra när jag gick och la mig om kvällarna. När det kom till kritan var jag så jävla förlorad i honom. Flera gånger låg jag och grät tills luften gick ur mig över att han inte älskade mig tillbaka, men främst hatade jag mig själv så otroligt mycket för att jag älskade honom.

Det skulle dock visa sig att det var lättare sagt än gjort för honom att hålla sig ifrån mig. Han förnekade sina känslor för mig in i det sista. Vi har hela tiden varit som två magneter som dras till varandra. Efter alla uppbrott och bråk försonades vi ALLTID på ett sätt som inte går att förklara. Vi fann alltid en tvåsamhet som var helt oundviklig. När vi höll om varandra skapades det något så starkt som gjorde att även han, trots sina löften om att inte ha någon vid sin sida, till slut förlorade sig själv i mig. Plötsligt var även han fast. Han kunde inte fly undan den naturliga dragning som vi hade för varandra, utan var tvungen att acceptera att jag stod framför honom här och nu, hur oplanerad och oönskad jag än var. Kärlek kan man ju inte förutse.

Så sänkte han äntligen sina murar. Så kom kärleksförklaringen som jag väntat på så länge. Ni vet allt det där man vill höra. Han såg en framtid med mig framför sig och att det var han och jag, på riktigt. Längs vägen hade jag velat slita av mig håret och falla i gråt ett flertal gånger, men jag fick honom till slut! Skam den som ger sig! Vi började diskutera huruvida vi skulle bära oss åt att berätta för omvärlden att vi var ett par. Hur vi skulle hantera all media och uppmärksamhet framöver – vi skulle bli offentliga personer och relationen skulle sättas på prov. Han presenterade mig för sin familj och jag kände för första gången mig älskad tillbaka. Jag var hela tiden orolig att jag skulle bli mindre viktig när allt skulle komma till sin spets, för jag visste att ett kändisskap var väldigt viktigt för honom. Han hade planer att bli något stort. Sådant har aldrig varit något som jag förstått mig på, men för honom var det definitionen av att lyckas. Så hände det som inte fick hända. Programmet började, han fick uppmärksamhet från olika håll och började samtidigt ta avstånd ifrån mig. Han gick från att vilja visa upp mig för alla, till att vilja säga att han var singel i media. Så kom förra söndagen. Han säger att han måste förvalta den chans han fått genom vår medverkan i programmet till att bli någonting nu, och att vår relation, att jag, står i vägen för det. Han vill lägga all sin energi på allt annat än mig. Det var slut. Om det gjorde ont? Ett par timmar efter han dumpat mig gick han ut i media att han var singel och dagen efter hade han publicerat ett blogginlägg för hela världen. Jag hann inte ens andas eller berätta för min egna familj att det var slut. Jag har tror inte ens att det har sjunkit in på riktigt än? Saknaden har inte hunnit komma och jag fasar den. Jag är så rädd.okie2Jag har aldrig älskat en annan människa så som jag älskar Jake. Så att det liksom värker i hjärtat. Våran relation var stormig och långt ifrån perfekt men det vi kände för varandra var ingen jävla mellanmjölk. Det var real och det var så jävla starkt så ingen av oss visste hur vi skulle hantera det. Han var en av de viktigaste människorna i mitt liv, det bästa jag visste, och jag hade på riktigt kunnat kasta mig framför ett tåg bara för att få vara med honom. Det är väldigt svårt att acceptera att någon lämnar en på grund av prioriteringar. Bara några dagar innan han lämnade mig sa han till mig att jag var det finaste han hade. För mig är det så långt ifrån min verklighet att man kan lämna det finaste man har för något annat. Att man inte hittar lösningar istället för problem. Men vi kom från olika planeter, han och jag. Vi hade olika värderingar om vad som egentligen är viktigt i livet. Att han hela tiden har en baktanke i att vi ska hitta tillbaka till varandra gör mig så otroligt sårad. Jag blir så sårad att han tycker att jag ännu en gång, av alla gånger jag lagt mitt hjärta i hans händer för att han åter igen ska sätta ett par knivar i det och lämna tillbaka det, ska utsätta mig för den risken igen när det passar honom?  Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller hur jag på riktigt ska klara det här men det är den här verkligheten jag lever i idag och jag kommer inte låtsas att mitt liv är mer glamouröst än vad det är just nu. Han är det sista jag tänker på när jag sluter ögonen om kvällarna och det första jag blir påmind om när jag vaknar är att han inte är min längre. Och det gör så ont, så fruktansvärt ont, att vilja ge hela sin själ och sitt hjärta till någon som inte är mottaglig.