ETT ERKÄNNANDE FÖR MIG SJÄLV

Idag erkände jag för mig själv att jag behöver prata med någon. Jag behöver sätta mig ner och berätta allt. Ventilera allt från djupet av mitt hjärta. Därför kontaktade jag en psykolog. Hur bra är inte det egentligen? Det är ingen, knappt jag själv, som förstår vad jag går igenom just nu men jag börjar tro att jag eventuellt kommer gå in i en liten depression om jag tror att jag ska klara det här ensam. 

Att först och främst bearbeta en destruktiv relation men också det faktum att man förlorat någon som man gjorde allt i världen för, går inte på några veckor eller ens månader. Inte för mig i alla fall. Det kommer ta tid för mig att hitta tillbaka till mitt egna värde igen. För varje dag som går tar jag myrsteg framåt men vissa dagar tar jag också betydligt större steg än så bakåt. Omständigheterna att nu också behöva se när våra känslor för varandra växte fram på tv är inte ett drömscenario direkt. Jag tänker många gånger ‘nu får det fan vara nog’ men det hindrar mig inte från att bli ledsen under mina gladaste utekvällar, eller från att bli obekväm när någon annans händer rör vid mig. Det spelar inte direkt någon roll vad jag gör för i slutändan är det för mycket smärta i min kropp som behöver rensas bort. 

Jag längtar så mycket till den dagen jag kan lägga handen på mitt hjärta och säga att jag känner mig lycklig igen. I morse tog jag ett steg åt rätt riktning och det är jag stolt över mig själv för. Välkommen till livet, det är såhär det känns att veta att man lever. Men I’ll be fine. Det känns redan bättre i och med att jag gjorde det här för mig själv idag. Jag är en liten krigare, så det så. Woop woop! 

EN VÄDJAN OM KÄRLEK

Idag var jag förbi manifestationen på Sergels Torg efter fredagens terrorattack. Jag gick dit ensam, men kände mig allt annat än ensam på plats. Det är fortsatt svårt att få det som hänt att sjunka in för det känns så overkligt att det faktiskt har skett. Jag erkänner att jag var lite rädd när jag stod där, men precis just därför kunde jag heller inte tillåta mig själv att gå. Så jag stod kvar. Från start till slut. Under den tysta minuten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var väldigt fint.

img_8851.jpgimg_8852.jpg

Slutligen vill jag sända ut en vädjan. Om att inte låta detta hat föda mer hat. Omkring mig ser jag hur vi bemöter och bekämpar ondskan med kärlek – men jag kan inte låta bli att bli bedrövad över hur mycket ondska den här ondskan också redan har fött. Att välja att sprida nedlåtande information om en religion eller att sympatisera med ett främlingsfientligt parti som kommer utnyttja det som inträffat i nästa val är att välja rädsla. Och att välja rädsla är att låta terrorn vinna. Det kommer tyvärr skapas ett större ”vi” och ”dem” än någonsin nu. För även om vi är många som tar varandra i hand i gemenskap genom sådana här kriser, så är vi också alldeles för många som obefogat aktsamt väljer vilka händer dem vill ta i sin.

Kärlek <3

SALONG GAMLA UNIK

I förra veckan var jag och fyllde mina läppar. Detta är andra gången jag gör det, och min första spruta hade typ gått ut helt nu. Vi använde oss av 1ml stylage. Jag var lite nojjig innan, är väldigt petig med de typer av ingrepp som förändrar mitt utseende men oj vad nöjd jag blev. Diala bemötte mig med en service och ett profficionellt intryck som gjorde mig lugn och resultatet – WOW. Jag är så glad och känner mig verkligen smashing. Salongen jag gick till heter Gamla Unik och ‘botoxochfillers’ på instagram. TACK bästa Diala <3. 

EN VÄRLD AV ORÄTTVISA

Idag vaknade jag upp och kände en lyckokänsla i kroppen. Det här kommer bli en bra dag, tänkte jag. Så står jag i butiken på jobbet och nyheten kring vad som hänt slår mig. På en sekund rasar allt samman. När sedan larmet om skottlossning på Fridhemsplan (där jag jobbar) kommer växte paniken i mig. Vi stängde ner butikerna och satte oss i personalrummet i flera timmar. Mot kvällen kunde jag promenera hem. 

Jag har länge trott att detta typ av attentat skulle komma till Sverige. Så även om jag är chockad så är jag inte förvånad. Det är så här vår värld ser ut idag, den är mörk. Min främsta känsla i kroppen just nu är orättvisa. Det är så orättvist att de utsatta människorna i det här råkade vara på fel plats på fel tidpunkt. Det var ett lotto.  Jag klarade mig, men hade likväl kunnat vara en av de som tyvärr befann mig precis exakt där precis exakt den tiden. Så fruktansvärt och sorgligt. Det är fint att se hur alla människor för en stund får en typ av gränslös samhörighet och kärlek till varandra i det här. Ta hand om varandra <3 

EXPRESSEN LIVE

Wow, gårdagens avsnitt var minst sagt dramatiskt. Jag krigade sönder för att få stanna kvar och hade bestämt mig för att stanna. Precis som dem visar i avsnittet så kände jag på mig att Sanel i sista sekund försökte övertala John om att Ewelina skulle gå till honom. Det här var bara ett par minuter innan parcermonin. Jag går in i rummet, blir sjukt ledsen att dem eventuellt är villiga att ta ett sådant beslut i och med att jag stod på deras sida och lyckas övertala Ewelina om att hålla sig till plan A. Hade jag inte sett vad som pågick och inte gått och pratat med båda två hade nog jag åkt ut. Det var på håret. Jag ville verkligen stå ensam bakom den kille jag gick till, litade inte fullt ut på varken Wiktor eller John. Lättnaden när jag till slut fick stå ensam bakom John var helt sjuk. Jag hade klarat det! Nu är superhjälteveckan över och jag har väldigt blandade känslor inför nästa… Det får ni verkligen inte missa!

imageIgår kväll var jag och Kevin och gästade Expressen live. Superroligt! HÄÄÄÄÄÄÄR har ni hela klippet. Det är tydligen skyddat för att dela med sig här direkt i bloggen. Kram!

#WARONCANCER

Hej darlings! Hur mår ni? Jag är trött efter en helg med jobb och födelsedagsfirande. Sitter och planerar sommaren lite och fick syn på Electric Eden Festival. En fest i Hagaparken den 17 juni, där syftet förutom att bara ha en sjukt rolig festival är att ge cancerpatienter och deras familjer en röst. Hur bra? Köp din biljett här -> http://www.keyflow.com/eden så stödjer du projektet. Nu ska jag mysa med bästis. Kram. 

KLAPPAR MIG SJÄLV PÅ AXELN

God kväll! Det här har jag framför mina ögon just nu. Plus två fantastiska vänner. Vad vore livet utan dem? Igår dippade jag totalt, men det bästa med att ha någon dag när man är nere på botten är att det liksom inte kan bli så mycket värre dagen efter. Även om jag kände mig lite matt idag när jag vaknade så tog jag vara på dagen genom att göra en skämma-bort-mig-dag. Jag har ätit lyxfrukost, gjort mina naglar, fransar, shoppat och även fyllt på mina läppar. Resultat kommer 😀 För att inte glömma godsakerna ovan med bästisar? FAB! Juste, sedan har jag grundstädat hela lägenheten, slängt massa prylar och tvättat. Jag har fasiken varit riktigt duktig idag. Klappar mig själv på axeln innan jag går och lägger mig. Imorgon när jag vaknar upp är det APRIL, det ska bli min månad. Nu är det dags att jag tar tag i mig själv. Tack till er som fortsatt skriver till mig och ger mig styrka<3

BE NICE TO YOURSELF

Jag är helt slut. Är genomförkyld och har jobbat långpanna flera dagar i rad utan att kunna sova eller ens äta ordentligt. Att ha sömnsvårigheter är något helt nytt för mig. Men jag är lite av ett vrak just nu. 

Idag slog det mig att jag börjat bli på tok för hård mot mig själv. Det är nämligen läskigt enkelt att se sig själv som miserabel och svag så fort man inte är sitt bästa jag. Jag måste börja vara snäll mot mig själv även om jag kommit in i en period där jag inte orkar städa eller laga mat, gråter om nätterna eller börjat ta en cigg för mycket ibland. Det enda jag borde göra är att omfamna de känslor som kommer till mig och acceptera att dem finns där. Tillåta mig själv att känna precis allt i hela världen och leva ut precis så mycket som jag behöver. Jag läker, lite ångest har väl ingen dött av? Jag må vara ett vrak just nu, men det är okej. Därför tänker jag fan vara med hakan högt. 

Med det sagt: Be nice to yourself! För att den viktigaste personen i ditt liv är du. Ett riktigt bra konstaterande en onsdag som idag. Kram! 

JAG HAR INTE TID FÖR FUCKBOYS

img_8506.jpgimg_8504.jpgimg_8505.jpgGod kväll! Sitter och dricker ingefärste för att lugna min lite slitna hals efter helgen. Wow vilken helg! Fantastiskt. Jag har varit ledig och solen har skinit. Spenderade lördagen med rosé och premiär-lunch på uteservering på Vau de Ville. Därefter blev det lite shopping följt av att möta upp mina fantastiska vänner som alltid gör mig glad. Vi gick till Escalier för att sedan avsluta kvällen på Spy Bar. Idag vaknade jag upp efter en lång sovmorgon och tog sedan en promenad till Mr French och umgicks med syrran över en kaffe i solen. Det var så varmt och skönt! LOVE IT! Jag kommer verkligen bli stammis på Mr French i vår känner jag. Nu har jag precis kommit hem från filmmys och thaimat från vad som var tänkt som en dubbeldejt hos Bella och Mike men jag valde att bli det tredje hjulet istället. Funkade fint för mig, som den strong independent woman jag är liksom. Hade ju thaimat och film. Och inte tid för fler fuckboys mitt liv för den delen heller. God natt kära ni.

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. Skal HÄR / 2. Skal HÄR / 3. Skal HÄR / 4. Skal HÄR / 5. Skal HÄR /

ATT LÄGGA SIG I – FULT ELLER MEDMÄNSKLIGHET?

Jag har ett brinnande engagemang för relationsfrågor och därför också en förmåga att stundtals vilja slita av mig håret och skapa en livlig diskussion med min omgivning kring vad jag inte tycker är okej. Det är få saker som gör mig så provocerad som situationer när antingen mitt eller någon annans sällskap uppvisar en bristande respekt eller egenskaper gentemot den andra som inte är schyssta. I och med att jag bryr mig så pass mycket kring de här frågorna har jag också ganska lätt för att vilja lägga mig i andra människors relationer.

Att ”lägga sig i” i Sverige är dock fult och skamset. Du ska sköta ditt, och låta andra sköta sitt. Är det något du ser eller upplever som obekvämt eller stötande ska du hålla det för dig själv, för det är inte ditt problem. SÅ – TYPISKT. Ett exempel på en sådan här situation är ett mönster i dagens samhälle – när vi ser otrohet framför ögonen på oss, så ska vi låta det gå istället för att konfrontera. För att det inte är vårt problem. Det ska HYSCHAS något fruktansvärt om sådana här saker. Det är ingen tjänst att berätta för den utsatta – det är en tjänst att undanhålla information. Åter igen ”det man inte vet lider man inte av” syndromet. Det tycker jag är fel. Att konfrontera eller hänga ut någon som utsätter en annan människa för otrohet är inte att lägga sig i – det är ren jävla systerskap och medmänsklighet. För mig är tanken om att min omgivning går omkring med viktig information om min partner som dem inte låter nå mig, väldigt förnedrande och kränkande.

Igår såg jag något som fick min bägare att rinna över. Jag såg att en kille hade blivit tillsammans med sin flickvän igen. Detta efter att han först dumpat henne för att medverka i en dokusåpa. För att sedan ta tillbaka henne. För att sedan medverka i två produktioner till. Två program som går ut på att aktivt leta efter någon annan att ligga med. När han samtidigt, under tiden, öppet skriver i sina sociala medier att den här tjejen är kvinnan i hans liv. Han sitter och säger det i serien där han dejtar andra tjejer. På riktigt? Det värde han sätter på den här stackars tjejen för att prioritera kändisskap får det att vrida sig i magen på mig. Jag blev så förbannad när jag såg det här så jag la mig i. Jag skrev en kommentar under en bild på dem två där jag uttryckte hur illamående han gjorde mig som medverkar i dessa typer program för att bli känd när han redan har sin livs kärlek framför sig. Hur ont det gör i mig att hon ska behöva se det här på TV nu. Jag kan föreställa mig vilken tortyr det här är för henne. Jag kunde inte hålla mig. För det gjorde verkligen ont i mig att se hur han behandlat henne som en liten hund som ska sitta fint och vänta tills han är färdig med sin fame.

Såhär i efterhand kan jag tänka mig att jag blev extra provocerad för att jag också känner mig bortvald för något annat men samtidigt fått klart för mig att en framtid inte är omöjlig. Att den här tjejen och jag, på något sätt sitter i samma båt. Men hade mitt ex medverkat i typ ”The Bachelor” för att sedan vilja ha tillbaka mig är en sak säker. Då hade han kunnat fara långt åt helvete. Jag ryser av tanken. Reaktionerna efter min kommentar var blandade. Av mina manliga vänner fick jag höra att jag är en moralkärring som ska chilla ner och sluta bry mig. Att jag kan sitta och titta på men inte öppna munnen eller börja peka med fingret. Fokusera på mina egna problem istället, för att dem uppenbarligen är många. Om det ändå vore så enkelt. Jag är på riktigt så jävla trött på all skit jag konstant ser omkring mig i verkligheten eller på sociala medier, bland mina vänners ragg eller vad jag själv blir utsatt för. De påhopp jag fick rörde mig inte i ryggen – eftersom alla mina väninnor dunkade mig i ryggen och tyckte jag stått upp för någonting bra. Eftersom den här tjejen som jag stod upp för GILLADE min kommentar. Återigen – SYSTERSKAP.  Det hela slutade med att han tog bort bilden på dem två… Sorry, not sorry.

Vad tänker ni kring det här? Har man rätten att lägga mig i andra människors relationer eller är det bara fult? Och är det inte lite intressant att jag blir backad av tjejer i det här men sedd som psyko av killar i det här? För att klargöra – jag skulle aldrig gå in och peta på andras relationer när det kommer till hur många dagar i veckan man borde ses eller annat onödigt, men när det kommer till frågor där man ska visa sin partner respekt kommer jag stå upp för mina systrar på samma sätt som jag står upp för mig själv.